Dioxiner, eller polyklorerade dibenso-p-dioxiner och polyklorerade dibenso furaner (PCDD/F), är en grupp av svårnedbrytbara och extremt toxiska organiska ämnen. Dioxiner är mycket stabila och anrikas i näringskedjan på sin väg till människa

Dioxinkoncentrationer anges normalt som toxiska ekvivalenter (TEQ), som är summan av de toxiska kongenerernas koncentrationer multiplicerade med deras specifika TEQ-faktorer. Den extrema toxiciteten hos 2,3,7,8-Tetra-CDD (också känt som Seveso-dioxinet) används som referens och har en TEQ-faktor på 1. Dioxiner och furaner som innehåller högre antal kloratomer (inklusive 2-,3-,7- och 8-positionerna) har lägre TEQ-faktorer. Världshälsoorganisa-tionen (WHO) fastslog 1997 att 2,3,7,8-TCDD är cancerogent för människor.

Större utsläppskällor är anläggningar för avfallsförbränning, metallproduktion, förbränning av biomassa och okontrollerad förbränning, t ex vid deponier. EU-direktiv fastslår att utsläppsnivån till luft skall vara lägre än 0.1 ng TEQ/Nm³. T idigare har dioxinutsläpp använts som argument mot avfallsförbränning men i själva verket bidrar avfallsförbränning endast med en liten del till de totala luftutsläppen. Det gällande EU-förbudet mot deponering av brännbart material och därmed den ökande avfallsförbränningen minskar risken för deponibränder, som potentiellt utgör mycket stora diffusa utsläppskällor. Vid stabil förbränning, förstörs dioxinerna i stort sett fullständigt men återbildas till viss del genom de-novo syntes vid kylning av rökgasen och vid stoftavskiljning i temperaturintervallet 200-450ºC. Nettoeffekten är en dioxinsänka eftersom mer dioxiner destrueras än återbildas.

Ett antal teknologier används idag för att destruera eller avskilja dioxiner ur rökgasen i torra eller våta applikationer. Götaverken Miljö erbjuder en metod, ADIOX^®, för att fånga in dioxinmolekyler och förhindra utsläpp som orsakas av den s.k. "memory"-effekten. Läs mer här .