Inom EU finns det restriktioner att deponera brännbart avfall (dvs lägga på soptipp). Skälen är flera. Vid förbränning kan el och fjärrvärme produceras, volymen minskar, risken för soptippsbränder elimineras och smittämnen samt miljögifter (POPs) förstörs.

Avfallet kan förbrännas på ett säkert och effektivt sätt i en så kallad rostereldad panna. Där brinner avfallet på ett slags galler (roster). De heta rökgaserna kyls av i pannan vars väggar består av stålrör som innehåller vatten. Energin från avfallet kokar upp vattnet och den bildade ångan driver en ångturbin, som i sin tur driver en generator, som producerar el till elnätet. Efter turbinen kan ångan kondenseras tillbaka till vatten och samtidigt avge sin energi till fjärrvärmenätet, som ger bostäder varmvatten och varma element.

Bilden visar en DynaGrate®-roster från B&W Vølund för förbränning av avfall.

Om syror och baser i avfallsförbränning

För länge sedan upptäckte man att askan efter ved var basisk. Den består till stor del av pottaska (kaliumkarbonat) som är släkt med ordet ”potassium”, som i sin tur är engelska för kalium. Om man blandar en syra med en bas så reagerar de till ett neutralt salt och värme frigörs. Om man t.ex. blandar saltsyra med lut så bildas koksalt och det blir varmt. Ett annat exempel är svavelsyra och kalk, som bidar gips. Om man istället värmer upp salt tillräckligt mycket, så kan det dela upp sig i syra och bas igen. Det händer om t.ex. koksalt eller gips kastas i soporna och eldas i en avfallsförbränningsanläggning. Eftersom de sura ämnena är lättflyktiga ångar de av och hamnar i rökgasen medan de basiska ämnena hamnar i askorna. Genom att tillsätta basiska ämnen i rökgasreningen, så kan de sura ämnena avskiljas så att de inte släpps ut i skorstenen.

Rökgasrening

Röken som kommer ut från pannan innehåller många miljöskadliga ämnen, bl.a. sura gasformiga ämnen och flygaska (stoft), som innehåller tungmetaller och dioxiner. Avfallsförbränningsanläggningar har mycket stränga utsläppsgränsvärden, vilket ställer stora krav på rökgasreningen.

Stoftet kan avskiljas med hjälp av högspänning i så kallade elfilter eller med filtrering i så kallade slangfilter. Om man tillsätter kolpulver till slangfiltret kan dioxiner avskiljas. Om kalk tillsätts till slangfiltret kan även sura gaser avskiljas där.

Saltsyra är en stark syra som löser sig väldigt bra i vatten. Det räcker att spola vatten på gasen, så hamnar den i vattnet. Detta utnyttjas i en våt rökgasrening. Svaveldioxid bildar en svag syra som man måste hjälpa på traven genom att blanda en bas i vattnet, t.ex. lut. Då kan den också lösa sig i vattnet. Våta rökgasreningssystem är kända för att ge mycket låga utsläpp, men de kan även krama ut ännu mer energi ur gasen genom så kallad rökgaskondensering.